Kalas och familje liv???

Igår så var jag i Mariefred på kalas hos min kusin danne och hans familj. Albin fyllde fyra och det bjöds på JÄTTE god jordgubbs tårta och lite senare korv:)

De bodde verkligen jättemysigt! Jätte nära en sjö typ 5 minuters promenad. Stort och modernt hus som man blev kär i så fort man kom in i huset typ.

Det var 2 kusiner där och en moster och det kändes super skoj att träffa dem för det kan gå ÅR emellanåt även fast vi bor i samma stad.´

Jo det var verkligen fint att vara där MEN jag insåg hur hemskt jag har det när jag satt där mitt i all familje och bostads lycka så insåg jag att det jag har är bara skit. Jag har en lägenhet som är som ett ghetto mer eller mindre..Tar aldrig hem folk för jag skäms för mitt hem. Mer saker är trasiga än hela och det beror på att det växt på mig jag orkar inte ta itu med skiten. Så jag låtsas att jag hyr i andra hand ett tag. Ibland så tar jag på mig skygglappar när jag kommer hem och sitter vid datan och sen direkt till sängen..

Åh sen det här med familje liv!! Ibland så drabbar det mig så hårt!! Jag är 32 år och är singel utan barn och har satt mig på en 3 årig utbildning. Ibland känns det så jobbigt när jag inser vad jag försakar. Jag kan INTE skaffa barn nu. Jag kan inte göra några större investeringar till min lägenhet. Inte ta en längre eller dyrare semester.:(..åh jag kan inte skaffa mig en hund (tessie).

Nä igår satt jag och var ledsen och fick ibland blinka bort tårarna för det är

jobbigt att vara mitt i lyckan när man inte själv

insåg det förrän då... att man själv levt i olyckan..Blint ovetandes om det....

Vad ska jag göra nu???